Den här sommaren har vi inte gjort så väldigt mycket. Några småutflykter och hemmafix. Lite så jag kan tycka en semester ska vara, nytta blandat med nöje.
En av de mest lyckade utflykterna var besöket på
De smala gångarna som barnen sprang runt på och letade efter grönsaker att skörda och lägga i sin korg.
Eller blommorna som var så vackra i sina prydliga vackra rader, och som vi plockade med oss lite av. Med blommor som jag tänkte borde klara av en lite längre bilresa. Två sorters gräs som jag absolut vill ha i trädgården och eterneller som liksom redan är lite torra redan.
Allt man plockade skulle sedan packas in i påsar för att underlätta vid vägningen i kassan. Något som barnen skötte alldeles utmärkt själva.
När de stod där och packade pratades det om den där stora gården vi borde köpa och odla själva på. För det är tydligen så att själva mängden är grejen och våra lådor i trädgården duger inte alls.
Vi ger utflykten 5 blommor av 5 möjliga och ett besök till är nödvändigt då majsen inte riktigt var färdig när vi var där sist. Då ska jag även ta reda på vad gräset heter för det har jag redan glömt bort. Vi får också se till att komma i tid så vi inte missar den vegetariska buffén. Även om laxsmörgåsarna och gazpachon smakade fantastiskt gott det med. Fikat får vi inte glömma, alla fem valen fick toppbetyg och det var mycket vi skulle laga och baka när vi ätit och fikat färdigt.
Vädret var sådär varmt och fuktigt, lite som när vi var i Japan en varm sommar och jag fick en sån plötslig längtan att åka dit igen. Och nu när jag skriver så kommer jag på hur mycket jag saknar det där varma fuktiga som sommaren bjudit på. Det känns inte alls att jag är redo för det friska och kalla ännu.