Jag har blivit en skogsperson. En som tycker det är väldigt trevligt att strosa runt i skogen. Det trodde jag inte alls för några år sedan, jag tyckte tidigare att det var lite ödsligt och mörkt i skogen. Men i år så har jag faktiskt längtat ut, så mycket att vi varit ute nästan varje helg. Ibland längre promenader med korvgrillning, fika och svampplockning och ibland en kort promenad för att få ut barnen lite och andas in den friska luften.
Idag blev det en kort promenad. Vi gick på spången och i löp-spåret. Lite extra roligt blev det när vi hittade en jättestor tipi bara sådär mitt i skogen.
Och jag tror bestämt att även barnen lärt sig uppskatta skogen. Tystnaden och tiden att kunna gå och prata lite om allt. För ibland mitt i vardagen med läxor, tvätt, matlagning, aktiviteter och allt det där som hör till så hinner man inte prata. Men när man är i skogen finns det inget annat att göra än att prata och njuta av allt fint som faktiskt finns i skogen. Och nästa år har vi bestämt att vi ska gå ut i skogen med en svampbok, gärna en för barn som den här. Bara för att det ska bli lite extra roligt att leta efter svamparna. Så kan man göra som med de där bilspelen, bocka av de svampar man har hittat (både ätliga och oätliga).