Två månader efter sin födelsedag fick 8-åringen sitt läskiga kalas. Och det blir ju inte så värst läskigt när det är ljust men med lite pynt får man ju till lite läskig känsla.
En sockerkaka med hemmagjord jordgubbssylt och grön grädde med gravstenar, spindelnät och en farlig spindel.
Spökmaränger, spindelnätsmaränger, gravstenar och en mun full med tänder.
Vi hittade ett fantastiskt spindelnät med en väldans massa spindlar i leksaksaffären. Ett lång sådant som liksom fyllde upp vardagsrummet.
Det bästa med kalas är hur alla barnen blir engagerade inför det. Det planeras, fixas och pratas kalas flera dagar innan. Som den här spökpiñatan som storebror och storasyster gjorde i present till lillebror. Den som storebror prompt skulle göra kvällen innan, typ vid 22-tiden. Men jag lyckades övertala honom att göra den idag istället. Och det gick ju bra det med, den uppskattades verkligen av lillebror och alla på kalaset. Lite ledsamt var det ju att se hur den slogs sönder, jag tror nog inte att en piñata med ansikte är riktigt min grej. Det får bli någon vanlig geometrisk figur nästa gång.
Även om det var något hög ljudvolym med 19 barn hemma så är det ju värt det. Just det där med hur de faktiskt lägger ner tid och kreativitet till att dekorera, göra inbjudningskort (som blev försenade och hamnade på godispåsarna istället), packa godispåsar och baka. Det är nästan så att de faktiskt nu kan fixa kalas själva. Minstingen i familjen kommer att få så fina kalas som de äldre fixar..... och vi föräldrar kanske kan gå på brunch istället...
Önskar er en fin kväll!
Mia