Ni vet det där med att känna att man aldrig kommer ikapp. Att man liksom betar av den långa listan men att den fylls med mer hela tiden. Förra veckan var första gången på länge som jag faktiskt kände att listan minskade.
En sak jag hade på listan var en fuskpälsväst till fröken. Den som skulle vara färdig till hennes födelsedag i november förra året, sedan till julen.....
Nu blev den i alla fall sydd förra veckan. Och nu bor hon nästan i den. För den är sådär mjuk och len och värmer alldeles lagom.
Och där har vi ju ännu en sak på listan, en pionlampa av silkespapper och rislampa. Det har vikts en väldans massa hemma under dagarna. Mest av fröken med ett otroligt tålamod och lugn. Ett sånt man själv önskar sig ibland.
Nu ska vi bara limma fast dem och se hur vi ska göra med den trasiga botten.
Finaste tisdagen önskar jag er!