Höstlycka i en träskål är ju alla dessa björnbär. Att gå ut med en liten skål för att några minuter senare gå in och hämta stora salladsskålen.
Vi satte den där busken för åtta år sedan. Några små taniga grenar och det tog några år så helt plötsligt såg det ut såhär.
Några började bli mogna när syster och hennes familj fortfarande var kvar här i sverige i slutet av augusti. Liten och kusin stod och ropade efter björnbär medans fröken och Mellan plockade dem som mognat.... och de fanns ju längst upp.
Samma dag som de skulle fara hem tänkte vi att en kusinbild måste tas. Det gick ju lite sådär. Bänken stod i full sol och bländade dem så att man nästan trodde de inte sett dagsljus på flera år. Men några bilder fick vi till och så har vi den här som alla tittar bort på.... så den passade sig ju väldans bra till bloggen. För hur fina jag än tycker att barnen är och hur gärna man vill dela med sig av alla fina bilder så känns det ändå inte riktigt som jag vill visa deras ansikten helt.
Idag skall vi på vernissage på vinterviken och förhoppningsvis finns tid till att fixa lite i trädgården.
Önskar er en härlig söndag.