Idag är det ett år sedan lilla Timothy föddes, tänk vad tiden går fort. Alldeles förskräckligt fort. På bilden här är han nästan två veckor. De där första veckorna var ju lite jobbiga vilket bilden inte alls visar. Bara en söt liten sovande bebis som verkar så lugn och mysig. Det var han inte de första dagarna, men sedan blev det bättre. Fast han hade ont i magen och när han var vaken var han ganska gnällig. Men han sov ganska mycket, både i vagnen och i famnen. Jag hade många mjölkstockningar med feber och så var det kaos i sovrutinerna för hela familjen. Det slutade med att jag och den lilla flyttade in i storebrors rum. Alla barn bytte rum och sängar med varandra och ingen sov där de sov innan bebisen föddes. Men ett av storbarnen lärde sig sova själv i samma veva, så nu sover två helt själva och två vill gärna ha sällskap någon gång under natten. Och alla har fått nya fina rum, så det blev ju bra till slut.
Den lille är så älskad av så många. Nästan så att vi fortfarande måste ha schema på vems tur det är att vara med honom. Ett tag var det faktiskt så att vi hade ett rullande schema tillsammans med barnen när det gällde läggningen, men det blev lite rörigt så vi tog en paus. Fast nu är det nog dags att få ordning på det där igen, för det är ju lite mysigt för syskonen att sitta där med honom i famnen när han dricker sin välling. Sedan ligga bredvid honom och lyssna på han när han småpratar tills han somnar. Man förstår ju inte alls vad han säger men han övar talet och rösten lite.
Igår var det storebror Elliot som gav honom välling och klappade på hans rygg tills han somnade. Storebror var ganska nöjd och stolt var han när han kom ner för trappan sen. Men så finns det ju så klart dagar då de tycker han är jättejobbig. Fast oftast är de stolta och glada över honom.