Jag grejar runt lite överallt hemma för tillfället, ungefär som ett barn. Börjar någonstans för att senare upptäcka att det finns något roligt att göra någon annanstans. Då blir man ju så glad när något äntligen blir färdigt. Som den där spisen som höll på att falla sönder och hyllplanen som var så böjda att det inte gick att sätta något på dem.
Den röda spisen målades vit både på utsida och insida. Jag gjorde nya spisplattor av dekorplast. Hyllplanen målades och häftades fast så de skulle hålla sig plana. Där kan man ju undra hur tillverkarna tänkte för den liksom ligger vilandes på en lång och två små fästen. Leker barnen med vatten som det skall gå att göra med diskhon böjer sig de tunna skivorna. Så jag limmade och häftade fast två fästen att vila hyllplanen på. Sedan häftade jag fast dem i fästena, så nu borde den hålla sig rak och platt.
Plasten på ungsluckan hade gått sönder så jag tog en plastbit från en leksakskartong. Måttade och drog i den gamla skåran. Enda gången man är glad över de där leksaksförpackningarna.
Sedan var det ju den där stora luckan som lossnat för två år sedan. Som liksom suttit fast med magnet bara. När vi kom åt den så rasade den, men nu satte jag fast den med svart dekorplast. Inte alls hållbart men så länge man inte drar och sliter i luckan sitter den fast. Jag kommer nog behöva någon ny lösning snart, men det tar vi då.
Handtaget försvann mitt i renoveringen så jag tog en knopp jag hade hemma. Den funkar också bra förutom att det är ett tomt hål efter förra kvar.
Avslutningsvis dekorerade jag med plasten lite. Lite Harlequin-rutor på spisen och etiketter på lådorna, bara en penna som saknas att skriva innehållet i lådorna med.
Och den lilla han leker och leker där. Kastar lite på golvet, drar ut lådor och tuggar på allt. Jag är så glad över att det är någon som leker där igen. Samtidigt funderar jag på hur de små bara öser grejer på golvet som de sedan snubblar runt bland. Liksom står med halva foten nere för att det är något under foten. När lär de sig att plocka upp det där irriterande sakerna på golvet egentligen, som de snubblar runt bland? Aldrig, börjar jag nu inse....